Jag har förälskat mig i låten The Rose igen. Fast denna gången med Bianca Ryan. Det kanske inte är någon som kommer ihåg detta men jag ÄLSKADE den låten nån gång i 9an. Kommer ihåg att jag satt och lyssnade på den gång på gång på gång, en hel natt. Och varje gång fick jag den underbara känslan i kroppen. Den där behagliga sortens rysning man får när en låt är riktigt bra. Jag kommer ihåg den natten så väl. Vet inte riktigt varför. Men jag kommer ihåg känslan från den kvällen, tror jag kanske hade en liten crush på någon då. Kanske därför jag fastnade för låten. Jag saknar kvällar som den lite. Saknar att sitta där i mitt rum, konstigt att sakna ett rum kanske? Men jag gör det, jag saknar känslan när jag hade tänt 50 ljus i hela rummet för att jag frös så mycket när mitt element inte fungerade. Jag saknar att sitta i fönstret på sommaren med Madde och ett fett täcke. Jag saknar att se på Förhäxad varje söndagskväll med musketöserna. Jag saknar att sätta mig i soffan och se på film. Jag saknar att möblera om mitt rum. Jag saknar tapeterna och färgen som blev i hela rummet tidigt på morgonen.
Konstigt eller hur? Att ett rum kan betyda så mycket. Men mitt rum var min fristad. Så är det bara. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå.
Godnatt.
2 kommentarer:
Jag tröttnade på The Rose efter att ha hört den 24/7 av alla mina kompisar och i synnerhet en.. (som smittade alla andra...-.-). Det var typ i våras.
Jag saknar Förhäxad-kvällarna. De senare. Tidiga versioner.. har vi ju officiellt glömt vid det här laget ;)
Pussar!! <3
Haha, jag tröttnar nog aldrig på den ^^ Jaa Förhäxad, tänk vad kul vi hade, och ja, glömt och gömt. ;) Puss! <3
Skicka en kommentar